önska mig lycka till
Stressmorgon, man vill ju hinna med så mycket som möjligt på en dag. Så då tar man en extra lång sovmorgon! Det vill man ju hinna med att ha ju? Men frågar man mamma det är hon inte lika säker på den saken. Man ska tydligen gå upp tidigt på morgonen då för att göra sig i ordning och komma ut tidigt och göra det man ska göra under dagen.
Så fort ska man in i duschen, lägga på lite puder, slänga i sig gröten och kolla sig en extragång i spegeln innan man kilar ut. Idag ska jag i alla fall in till stan och shoppa lite grejer till skolan. Det är i alla fall det jag ska handla som är planerat liksom. Ska köpa lite nya skrivblock, pennor och hänglås till skåpet i skolan. Men så låter det ju tyvärr alltid! Försöker undvika affärer nu verkligen! Det blir ju tyvärr aldrig bara det som man ska köpa som kommer med i kassarna hem utan man såg ju den där söta klänningen också och det behövde jag ju ha? Och då är man ju igång! Hittar massa fina nya grejer och så blir kalaset på några tusen extra. Men jag har bestämt mig. Jag ska lyckas, jag vill inte längre bli kontrollerad av mina impulser. Jag vill inte att någon annan ska behöva betala för mina "måsten" saker. Känns någonstans nu som jag behöver växa upp lite. I alla fall lite sådär. När jag kan börja betala för mig själv kan jag ju shoppa loss hur mycket jag vill. Men nu är det ju inte så, nu finns det ju faktiskt andra människor som bli lidande.
Jag önskar jag kunde sluta, önskar jag kunde stå emot suget lite bättre men det går ju inte. Känns som jag kommer att misslyckas idag. Bara det blir lite mindre pengar på kvittot idag. Men orkar nog inte ens ta emot den där jobbiga lilla papperslappen som vanligt, orkar inte höra priset expediten säger utan bara snabbt tar fram kortet och betalar utan att veta vad det kostar egentligen. Jag vill inte veta. Jag orkar bara inte höra! Det ända jag är intresserad av är den där kassen framför mig som det ligger den mest underbara väskan i världen. Och att jag ska få gå hem med den och att den faktiskt blir min nu.
